You may have found the same issue I happened upon today – it seems the HRM/Garmin radio link uses a frequency also occupied by my new D-Link DIR-825 dual-band router, so rest assured; once you get out of range of the router the link will start functioning again!
Kategori: Uncategorized
Kategorier
Tva oar senare
Hej!
Vi har nu kommit fram till Koh Kood och passerat Koh Mak, dar vi tillbringade fyra skona dagar i en vit liten bungis precis vid stranden och dessutom strax bredvid poolen (som var en ovantad bonus). Eftersom Koh Mak var en lite mindre och plattare o passade vi pa att hyra mountainbikes och utforskade de olika stranderna och de fa affarer som fanns. En kort tur pa motorcykel hanns ocksa med, och vi ar nu vana vanstertrafikanter.
Trots fin strand och god frukost buffe drog vi igar vidare till Koh Kood, ytterligare lite sodost om Koh Chang och en riktig parla – stranderna ar som potatismjol, palmerna vajar och vi har snorklat en del pa de sma reven i narheten. Vi har paddlat kajak och skall snart fortsatta utforska var nya o.
Framover siktar vi pa att ta oss over till Kambodja och Angkor Wat via Siam Reap, men mer om det senare.
Soliga halsningar, och en liten stamningsbild:
Nu har vi forflyttat oss till Bailan Beach, tva kullar bort fran var mysiga bungalow i Blue Lagoon, eftersom barnen kom fram till att det var dags for lite swimmingpool. Efter en grundlig genomsokning av tillgangliga alternativ sa fastnade vi for White House – ett 15-tal vita bungalows runt en riktigt anstandigt stor pool, och med stranden 20 meter bort. Har har vi tillbringat tre dagar (varav den sista helt sjalva eftersom det sista ganget ryssar checkade ut igar 🙂 med pool och bad och lite kortare utflykter till narliggande Ban Bang Bao, en by helt byggd pa palar dar vi kalasade pa krabba och en slags hummer – mycket gott! Erik fick folja tillredningen i koket och rapporterade mer detaljerat an atminstone Emmy ville hora…
Idag tar vi baten fran samma by, och styr kosan mot Koh Mak, en betydligt mindre narliggande o med lite farre resorts och lite mindre kuperad (vilket kommer gora underverk for vara omma bakdelar efter de senaste dagarnas morgonjoggar i rod-pist-liknande backar)
Har kommer lite bilder fran de senaste dagarna:
Goda krabbor!
Gunilla pa promenad i Bang Bao
Var bungalow
Solnedgang over White House
Emmy slappar efter badet
Erik kan flyga. Lite.
Emmy – modell
Roligt husdjur pa White House
Pannkakor pa kvallen
Vattenfallsbesok
Erik klattrar i lianer
Den obligatoriska elefantfarden
Nu har vi tillbringat ett par lata dagar pa Koh Chang – imorgon planeras morgonjogg till orten soder om nuvarande (Klong Prao) som heter Long Beach och ar ett gammal backpacker-tillhall som liksom allt annat borjar ”forfinas”. Passar bra eftersom barnen nu borjar efterfraga pool…
Vi aterkommer med mer att rapportera… under tiden nagra bilder till:
Framme vid Blue Lagoon, och bungisen överträffade våra förväntningar – egen altan över vattnet och en Thai-cooking skola på området som borgar för fantastiskt god Thaimat. Vi har hunnit med bad och en härlig massage!
Kategorier
Nastan dar…
Nu har vi till slut kommit fram till Trat, mellanlandningsplats pa vagen mot Koh Chang och det kanns fantastiskt! Efter flyg/flyg/shuttle-buss/buss anlande vi igar Trat och damp ner rakt i en tamligen traditionell thailandsk smastad. Det kanns som om tidigare resor gor att man snabbt finner sig tillratta med Thaiglish, prutning och annat. Lite av en omstallning att ga fran -15 till +28, men pa det hela taget en positiv sadan 🙂
Vi checkade in pa Reisdang Guesthouse – trevligt rum, men hotellet drivs av en sur tysk – och satte igang med att forsoka tvinga kroppen att anpassa sig till den nya dygnsrytmen. Det gick over forvantan, och efter ett besok pa den lokala nattmarknaden sov vi (mer eller mindre) hela natten och masade oss ur sangarna runt 8.
Nu ar vi, efter morgonens chokladpannkakefrukost och insmorjning med SPF50, pa vag till etappmal 1 – Blue Lagoon pa Koh Chang. Fortsattning foljer…
Ett första inlägg för att markera början på något nytt! Vi funderar över resväg, packning, väskor, kläder, myggstift och mycket annat.
Puuh! Hemma igen, efter några intensiva dagar med mycket resande. Vi tog AirAsia från Krabi upp till Bangkok och lyckades denna gång (tänk så mycket enklare allting är andra gången!) utan problem haffa en taxi med rimligt pris till vårt hotell nära Kaosan Road. Shoppingdagen i Bangkok blev precis det, och vi måste dela ut en eloge till barnen som stod ut och hängde med överallt. Vi lyckades beta av Chatuchak weekend market, JJ-mall, många många gator och gränder runt Kaosan, Pantip Plaza (IT&Data-Mecka), MBK Shopping Center (Bangkok’s NK) utan att tappa bort ett enda barn och fick med oss det mesta av det vi föresatt oss, inklusive ett stort paket trekantskuddar med madrasser.
Nu återgår vi till vår vardag, men resande ger mersmak så vi har redan börjat fundera över hur vi skall lyckas genomför en ny turné innan Erik börjar ettan. Nåväl, vi har två år på oss… Vi ses och hörs, tack för att ni följde med oss!
Mats, Gunilla, Emmy och Erik
Nu har vi lamnat vart senaste oparadis – Koh Jum (eller Koh Pu, som norra delen av on av nagon anledning kallas), mitt emellan Krabi och Koh Lanta. Markligt nog kanske den minst exploaterade on pa var resa, trots sitt lage. En ensam strand med tre resorts, var och en med bara ett fatal bungalows, i varat fall tre stycken. Vi hamnade pa denna ”Peace Paradise Resort” efter tips fran resenarer vi traffat langs vagen, bland annat Jimmy & Jenny som vi larde kanna pa Koh L
anta, och fick ytterligare oforglomliga upplevelser att foga till var nuvarande lista. For den som kanner sig lockad av att bo nara naturen (i alla dess delar – inklusive intressanta skalbaggar, apor, ekorrar och annat) och med minimala krav pa komfort (kalldusch, madrass pa golvet, flakt sa lange elverket var igang, dvs. oftast fram till 23.30) i mysiga ”thaistyle” bungalows for 300 Baht (c:a 60 Kr) per natt ar detta en 
oemotstandlig vistelse. Det finns inte sa mycket att gora pa on mer an att prata med agarna, plocka snackor pa stranden, lasa i hangmattan, leta apor i traden, bada, sola, snorkla pa de sma koralloarna uteanfor stranden, ata Jai’s goda mat och dricka ol eller frukt-is-shakes. Kort sagt en mycket avkopplande tillvaro, ur barnens perspekti
v dessutom kryddad med Pepsi (3 manader gammal kattunge, mycket busig), fem nyfodda kattungar som foddes natten vi kom till on och deras mamma, 4-i-rad, kloss-spel, Domino och Kalaha samt en oandlig mangd motspelare i form av agarna, deras anstallda och diverse gaster som vagade sig ner till
resturangen 🙂
Med viss sorg lamnade vi Koh Jum efter 5 underbara dagar och kan varmt rekommendera framtida resenarer att gora ett stopp har!
Vi ar nu framme vid var sista anhalt (om vi bortser fran Bangkok pa pa hemvagen) – Railay West, mellan Krabi och Ao Nang. Railay har mycket av det paradisiska Thailand – vita strander, palmer, hissnande bergsmassiv… men ar ocksa en sedan lange exploaterad del av ovarlden sa har syns ocksa baksidorna med massturismen – hoga priser, dalig service, standardiserade turer. Vi valde framfor allt att komma hit eftersom vi varit har for nasta 10 ar sedan och da tyckte att platsen hade nagot speciellt over sig, och for att detta ar Thailands klattrings-Mecka. Pa en yta mind
re an Sundbybergs centrum ryms minst 6 olika ”climbing shops” och utbudet av berg att bestiga ar stort.
Dagens utflykt till Railay East tillsammans med en guide fran en av klattershopparna var en oforglomlig upplevelse, kanske speciellt for barnen som nu for forsta gangen provat klattring ”pa riktigt” och som for varje ny ansats tog sig hogre och hogre langs den forsta leden var guide valt ut. Bilderna ar inte riktigt klara an, men kommer forhoppningsvis har pa bloggen sa smaningom.
Vi har nu en heldag kvar i var thailandska ovarld, sedan bar det av tillbaka till Bangkok, via Krabi. Kanske blir det ett inlagg fran hotellet for att dokumentera intensivshoppingen, kanske far ni beskada bilderna hemma i Balsta. I vilket fall som helst vill vi sammanfatta var turne med: battre an vi nagonsin kunnat tro! Landet, barnen, maten, badandet, resorna, myggorna, varmen – allt har funkat over forvantan och for er som funderar pa att gora nagon liknande resa: gor det, ni kommer inte att angra er och barnen kommer att fa minnen for livet!
Vi ar nu framme vid var sista anhalt (om vi bortser fran Bangkok pa pa hemvagen) – Railay West, mellan Krabi och Ao Nang. Railay har mycket av det paradisiska Thailand – vita strander, palmer, hissnande bergsmassiv… men ar ocksa en sedan lange exploaterad del av ovarlden sa har syns ocksa baksidorna med massturismen – hoga priser, dalig service, standardiserade turer. Vi valde framfor allt att komma hit eftersom vi varit har for nasta 10 ar sedan och da tyckte att platsen hade nagot speciellt over sig, och for att detta ar Thailands klattrings-Mecka. Pa en yta mind
re an Sundbybergs centrum ryms minst 6 olika ”climbing shops” och utbudet av berg att bestiga ar stort.Dagens utflykt till Railay East tillsammans med en guide fran en av klattershopparna var en oforglomlig upplevelse, kanske speciellt for barnen som nu for forsta gangen provat klattring ”pa riktigt” och som for varje ny ansats tog sig hogre och hogre langs den forsta leden var guide valt ut. Bilderna ar inte riktigt klara an, men kommer forhoppningsvis har pa bloggen sa smaningom.
Vi har nu en heldag kvar i var thailandska ovarld, sedan bar det av tillbaka till Bangkok, via Krabi. Kanske blir det ett inlagg fran hotellet for att dokumentera intensivshoppingen, kanske far ni beskada bilderna hemma i Balsta. I vilket fall som helst vill vi sammanfatta var turne med: battre an vi nagonsin kunnat tro! Landet, barnen, maten, badandet, resorna, myggorna, varmen – allt har funkat over forvantan och for er som funderar pa att gora nagon liknande resa: gor det, ni kommer inte att angra er och barnen kommer att fa minnen for livet!
Vi hors – pa bloggen eller i verkliga livet! 
Kategorier
Long time no blog
Nu var det lange sen vi hordes, mest beroende pa att barnen borjar fa sa sena vanor att vi far svart att komma ifran pa kvallen efter att de somnat men kanske ocksa for att vi sjalva blivit markligt kvallstrotta – det kanske har nagot med morgonjoggarna att gora. Vi har i alla fall spenderat lite over en vecka pa Koh Lanta, och ar inne pa var tredje (och troligen sista) bungalow innan vi beger oss vidare till nasta o.
Vart forsta hem var Lanta Palace vid Klong Nin dar barnen snart adopterade ny personal – Mai och Lek – och dar vi stannade fyra dagar. Vi utforskade de narmaste omgivningarna vid Klong Nin, badade i poolen och havet, fick se en uppvisningsmatch i Thaiboxning (till barnens fortjusning) och aven smaflickor som utforde Thailandska danser.
Efter nagra dagar tyckte vi att chartertillvaron var tillracklig sa vi flyttade oss en halv strand norrut, till Relax Bay, en franskagd resort med lite mer isolerat lage, sma mysiga bungalows och en strandbar med perfekt lage for att studera solnedgangen. Det 
var en trevlig vistelse, och vi passade bland annat pa att gora en elefanttur i den sodra, mer djungelbevaxta delen av on som avslutades med en vandring langs en liten strom upp till ett vattenfall som sannolikt ar mer imponerande under vatare sasonger. Vi passade ocksa pa att titta in i en av ons manga grottor och narstudera fladdermossen som bodde i dess tak.
Men – smakar det sa kostar det, sa vi bestamde oss efter ett par dagar att hitta en ny tillflyktsort, denna gang vid Klong Pra-Ae/Long Beach och med det fyndiga namnet Long Beach Resort. Fran denna utgangspunkt har vi gjort ett flertal utflykter till ons tva byar, Saladan och ”Koh Lanta Old Town” och shoppat gummisandaler, bikinis, badbrallor och allskons prylar. Nu har vi tva dagar kvar har pa on och dagarna har fallit in i ett mer naturligt monster – stranden pa formiddagen, med bad, slott och vagor och stan eller poolen pa eftermiddagen.
Men snart lamnar vi svenskon Koh Lanta och styr kosan mot Koh Jum, en liten o dar befolkningen mest lever av fiske och gummiplantager och inte primart av turister. Vi tror att vi lyckats boka en bungalow hos ett thailandskt par som endast har tre bungalows och som driver dem mer som en del av familjen, men sprakforbistringen ar alltid en riskfaktor sa vi far val se var vi hamnar. Nasta rapport blir sannolikt fran Railey dit vi kommer den 13/3, men hall ut – vi ses ju snart!